Känner du igen dig?
Golfspelet denna vår är av kända skäl svår att känna igen. Men till skillnad från andra kan vi utöva vår sport även om tävlingsverksamheten får vänta Men bara för att ni inte ska känna er alltför missmodiga ska ni få bekanta er med några av de golftyper jag stött på under drygt 40 års spel. Om du känner igen dig själv eller någon spelkompis är det naturligtvis en tillfällighet.
Prylgalningen. Känns igen på avstånd för han har ändan i vädret och näsan i bagen. Där finns liniment, halspastiller, bananer, chokladkaka, tre olika handskar, pannband, armband, halsband, tjock tröja, regnställ, keps, snusdosa och vattenflaska. Glömmer såväl penna som scorekort.
Namndropparen. En skicklig spelare med lågt handicap. Han spelar ofta och har det senaste i klubbväg. Först att prova custom fitting. Men hans bästa gren är name dropping. Stötte på Nick, Tiger, Gary, Henrik, Jesper och Alexander på Heathrow häromdagen. Tiger sa åt mig att lägga över högertummen så här. Henrik bjöd på bärs i baren.
Festprissen. Spelar inte en tävling under hela säsongen men dyker upp till herrgolfens avslutning för där vankas middag med tillbehör. Hans privata tävling slutar 03.00 efter många besök i stans vattenhål. Minns varken sitt eget resultat eller segrarens namn. En sann idrottstyp.
Den tankspridde. Glömmer möten, jobb och till och med små barn på stan. Men på golfbanan är han först på plats. ”Sitt inte där och såsa. Jag har en boll i rännan. Se till att du får på dig skorna så att vi kommer iväg”.
Styrelseledamoten missar ingen chans att påpeka vilket viktigt värv han utför. Han kan rabbla investeringskalkyler, beräkningar över medlemsutvecklingen och förbundets senaste statistik i sömnen. Han anser att styrelsen sammanträder för sällan. Någon gång i månaden får han tid över för en runda också.
Skräddarens favorit. Slår långt men snett och hamnar inte sällan i ruffen. Letar gärna på en plats där kamraterna inte letar. Hittar alltid bollen ”fem i tolv”. Borde egentligen vara skräddarens favorit då hålet i fickan är stort nog för att rymma en Top Flite Magna.
Den obekymrade. Lika glad över en dubbelbogey som en birdie. Pladdrar obekymrat vidare och drar historier i stil ”har ni hört den där om paret som kopulerade i sexans bunker?” Saknar aldrig spelkompisar.
Pappas pojke är en udda typ i medlemskollektivet. Attributen är fem dagars skäggstubb, trasiga jeans och en urtvättad T-shirt. Peak Performance är definitivt inte hans klädmärke. Klubborna är slitna och lädergreppen blanka som nyspolad is. I den gamla smärtingbagen ligger ett väl tummat exemplar av P(r)oletären. Han blänger föraktfullt under lugg på övriga medlemmar när han dricker en slät kopp kaffe på serveringen. När han lämnar parkeringen gör han det i pappas BMW X 7. (Med ratten kvar).
Pensionären. Hans ronder blir allt färre och resultaten allt sämre. Men karln är övertygad om att den flera år långa formsvackan är tillfällig och kan botas med nya klubbor. Hans favoritposition är yttersta hörnet av serveringen där han kommenterar puttarna på 18:e green. Han missar aldrig ett tillfälle att berätta att här gjorde han HIO i juni 1990. Ha fördrag med åldringen. En vacker dag sitter du där själv med samma agenda.
